Historia

Karlstorps kyrkan

Den första kända kyrkan i Karlstorp var en träkyrka som stått i över 500 år. Den blev nedtagen då den nya kyrkan byggdes 1760, då hittade man en bjälke med en inskription och årtalet 1252.

Den nuvarande kyrkan är byggd av sten i en byggnadsstil som var vanlig på landsbygden i forna tider, en avlång fyrkantig byggnad utan yttre prydnader och utan torn och fömodligen en av de sista i den stilen.

Altartavlan, av konstnären Einar Forseth kallad BERGSPREDIKAN, målades 1936, en tavla i ljusa färger.
Den tidigare altartavlan, som nu hänger på södra väggen, föreställer Kristi uppståndelse, målad 1841 av sergeanten vid Kalmar regemente, G.Lindblom.

Kuriosa: På 1800-talet förekom en märklig sed i Karlstorp, som ej syns förekommit i andra församlingar. Då vigsel ägde rum i kyrkan åt brudföljet bröllopsmåltiden i sakristian. Och inte nog med det, man söp och dansade på samma rum. Då ansåg församlingen att det gick för långt och beslöt därför på stämma 1853, förbjuda detta.

Klockstapeln

Då kyrkan inte har något torn finns naturligtvis en klockstapel. Den är byggd 1753 och är 33 meter hög.

Byggnadsstilen är ovanlig och sägnen påstår att det skulle varit krigsfångar från Ryssland som byggt den, som byggherre uppges dock "Commisarie" Jacob Uhrberg från Lekeryds socken, men den påminner om lökkupolerna på de ryska kyrkorna så förebilden har nog hämtats från detta land.

Klockstapeln har tre klockor varav mellanklockan är yngst, med inskriptionen:

Kommen ty nu är allt redo. Luk. 14:17
Gjuten för Karlstorps kyrka år 1961
på församlingens bekostnad.
Bergholtz gjuteri Sigtuna.

Storklockan är den äldsta som är i bruk.
Ett visitationsprotokoll nämner årtalet 1618.

1785 sprack klockan och blev omgjuten 1786 av A. Billsten i Norrköping.Idag lyder inskriptionen:

Gif menska akt uppå det liud - Som från min döda tunga skallar
Men ännu mer, Hör Lifsens Gud - Som dig till Lif från döden kallar

Årets kyrktupp

Kyrktuppen i Karlstorp har utsetts till årets kyrktupp år 2000. Karlstorpstuppen vann den riksomfattande omröstningen i Svenska kyrktuppfrämjandets och Kyrkans Tidnings regi, 640 röster fick den vilket var 255 mer än tvåan, tuppen på Ludvika kyrka.

Alla tiders kyrktupp

När Svenska kyrktuppfrämjandet 2002 inte anordnade någon tävling bland kyktuppar passade tidningen Land på att utlysa en tävling bland alla kyrktuppar som blivit årets tupp tidigare, inte mindre än 23 stycken. Alla tiders kyrktupp skulle utses.

Karlstorps kyrktupp vann en förkrossande seger med större marginal till tvåan än när han blev årets tupp.

Så här blev resultatet, Karlstorp 892 röster, Nora Tärnsjö 586 röster, Björkhälla 92 röster för att nämna de tre som kom på medaljplats, nåja medalj blev det inte men tidningen Land utdelar diplom till vinnaren som bevis till Alla tiders kyrktupp.

Nu är tuppen stoltare än vanligt där den tronar 33 meter över marken och med milsvid utsikt över anrika marker.

Valborgsmässoafton överlämnades diplom till Karlstorps kyrkoråd och Karlstorps sockenråd genom Torbjörn Österholm från tidningen Land. Även Svenska kyrktuppfrämjandet står bakom utnämningen. Diplomet har skapats av konstnären Lennart Ryden och föreställer Karlstorps kyrktupp. Diplomen har nu sin plats i församlingshemmet och sockenstugan.

Om Pauliström - Från jordbruk till pappersbruk

Tidigt har det funnits två gårdar i samhället, Boanäs (by) och Råsa. Man har funnit tecken på lågteknologisk järnframställning under medeltiden. Sjö- och myrmalm togs upp i närheten och även rödjord användes. Dessutom fanns tillgång till skog och vatten, som behövdes i framställningen.

År 1726 fick så Wilhelm Pauli Kungliga Bergskollegii privilegium att anlägga ett järnbruk vid Boanäs. Där fanns masugn med stångjärns- och kniphammare, spikhammare och kvarn. Under ägaren Pechlins tid gick driften tillbaka. Råvarutillgångarna minskade och det hade gått hårt åt skogen. Pechlin kom f ö senare att bli konspiratören och hjärnan bakom mordet på Gustav III.

År 1774 såldes bruket till staten, som sedan följdes av flera ägare. Järnbruket lades ner under 1870-talet men jord- och skogsbruket fanns kvar. Här fanns t ex ett ålfiskeri och mejeri. C A Olssons köp av bruket 1886 medförde att ett träsliperi för massaframställning anlades vid Boanäs. Även modernt sågverk och snickerifabrik anlades, och där tillverkades bl a fönster, dörrar, träleksaker, lådor och tvättbrädor. Vattenkraften från fallen vid Boanäs togs tillvara och sjön Bellen reglerades. Brukets folk bildade ett eget samhälle. Även jordbruket krävde mycket folk då egendomen var omfattande. Torpare gjorde några veckodagsverken och om tillfälle fanns arbetade de utöver detta på bruket till samma daglön som brukets övriga arbetare. De bebodde torpställena runtom, t ex Karlberg, Råsaberg och Mossnäs. Statare och arbetare bodde i t ex Staten, Betlehem eller Traplehall. Gårdarna Ramsebo och Skögle ägdes av bruket. Tillbo, Rödbo, Strömshill och Strömslid byggdes som arbetarbostäder.

Bruket utvecklades, tillverkningsprocesserna förfinades och 1898 kom första pappersmaskinen. Blöjtillverkningen startade 1936, med ny teknik tillverkade man cellstoff och den första blöjmaskinen togs i drift 1955.

På 1950-talet bidrog bruket till att Folkets Hus kunde byggas och i slutet av 1950-talet gick man in och stöttade egnahemsbyggandet (från 1957 i egen regi). De första hyreshusen byggdes 1965. Även föreningslivet gynnades. Ramsebo-området köptes av MoDo, att användas för avkoppling i skog och mark. Ett elljusspår anlades på området till idrottsföreningen och hockeyplan byggdes. 1968 stod skolan färdig. Den ersatte då skolorna i Karlstorp och Svenarp. Ett servicehus byggdes 1975 med bank, affär och bensinmack.

Södra fabriken byggdes och kom att inrymma hygienproduktionen (blöjor, dambindor mm). Numera används fabriken för glastillverkning (Uniglas) och som lagerlokal. Fler företag växte fram bl a inom el- och byggbranschen.

För att underlätta transporter byggdes 1978 den s k MoDo-vägen mellan Pauliström och Silverdalen, där pappersbruket också var MoDo-ägt. 1981 stod vägen mellan Pauliström och Kvillsfors färdig, och 1987 var järnvägen klar. Järnvägen innebar en breddning av befintligt smalspår från Vetlanda till Kvillsfors/Järnforsen och ett nytt spår från Kvillsfors till Pauliström. På 1980-talet var befolkningen som störst, och många från närliggande orter pendlade till sitt arbete i Pauliström. Runt 1990 försvann största delen av blöjtillverkningen och några år senare startade en rationalisering vid pappersbruket som innebar stor personalreducering. Befolkningen minskade i antal, vilket också påverkade serviceutbudet och numera finns varken affär, mack eller skola kvar.

Spår av historien kan också ses i form av gatunamnen. Äldsta delen har namn som relaterar till järnbruksperioden (Järnbruksvägen, Myrmalmsvägen mm) och den nyare delen från pappersbruksperioden (Pappersvägen, Filtvägen, Kalandervägen mm). De båda största gatorna har namngivits efter gården Råsa (Råsavägen) och Paulis Väg från grundaren av järnbruket, Wilhelm Pauli. Det finns flera företag i och utanför samhället, verksamma i mjukpappers- och glastillverkning, inom el och mek, service samt mindre skogs- och jordbruksföretag.

För den som vill bosätta sig på orten finns av och till lediga objekt på husmarknaden, lägenheter att hyra, eller köpa genom två danska bostadsrättsföreningar. Det finns också viss föreningsverksamhet med möjlighet att både engagera sig och ta del av arrangemang.

Lövhult - Karlstorps kyrby, en cykeltur på 1940-talet

En dikt av Eva Andersson, Hässlehult (2002)

Att blicka tillbaka på år och da’r
det väcker förundran, tänk så det var!
En skillnad så stor, emot hur det blev
när nyare tider historia skrev.

Låt oss färdas en dag ifrån barndomens hus
Se, hur allting skimrar i minnenas ljus!
Ett, tu, tre, vi startar en tankens återblick.
På cykel går vår färd, en vacker dag vi fick!

Så trampar vi på, men stannar snart till
vid skolan i Flenshult, där får barnen sin drill.
En lärdom för livet, dem given med fast hand.
Och strunt samma om inte den ger någon ”fil. kand.”!

Vår färd går på slingrande byväg till furornas sus.
Buskebo, Sällefall, Stättan och Stora Skahus.
Val framme i Karlstorp en Bygdegård på höger hand.
Möten av skiftande slag här hålles ibland.

Och vill vi bort oss drömma och har till det förstånd
då bänkar vi oss där framför biodukens fond.
Vi ser kanske höjdaren ”Borta med vinden”!
Snart hörs en snyftning och man känner tårar på kinden!

Först, på vänster sida, där kan vi se
ett falurött hus, där rymmes ett café.
I verksta’n där intill vid sin läst sitter böjd
Gunnar, skomakarmästar’n, så glad och förnöjd!

Vi låter hjulen rulla, så sakta neråt ån.
Vi lyssnar, var kommer väl bullret ifrån?
Jo där må du tro, ligger bondens central.
Här förädlas hans mjölk i mejeriets lokal.

Nu kanske vi märker att törsten oss tär!
Då slinker vi in i Erik handlar’ns affär!
Vi vilar en stund och tömmer en dricka,
fyller måhända med godis vår ficka!

Efter svalkande paus nu vidare vi dra’,
och skulle våra cyklar den minsta krämpa ha.
Det grejar han på stunden, vår cykelmäster Erik,
med smidig hand, så fyndig och idérik!

Nu börjar branta backen. Till höger strax breve,
på plats i dunkla smedjan vi skymtar Axel Sme’!
Med kraft han tunga släggan svingar.
Som taktfast musik det nu från städet klingar!

Här, just där vägen sig delar till tre’
ett litet hus, försett med skylt kan man se.
Där finns telefonstation, det kan vi notera.
Här kopplas samtal i mängd av Elsa, med flera.

Dold bland lövträd skymtar en vitmenad missionskyrka
Här bjudes andakt, här lägges grunden till inre styrka.
Här ljuder sånger till glädje och tröst.
Någon gång man hörde Lapp-Lisas klockrena röst.

Nu bjudes motstånd i backen, men snart får mödan sin lön!
Här, vidunderligt vacker breder sej en nejd så skön!
För hushållens service är tillgången god,
ty här vi räknar in, båd’ post och handelsbod!

Nu är vi framme, nu har vi nått till resans mål!
Vi ser hur där sig reser, mot skyn en stolt kupol!
Här vilar kyrkan, så trygg uppå sin grund.
Kallar till glädje och tröst, till andakt och högtidsstund!

Vid luckevallen står sockenstugan, med många år på nacken!
För länge sedan magasin, dit ”drog man sitt strå till stacken”!
Nu, i kristid, här hämtas ransoneringskuponger.
Under föreläsningskvällar hörs föredrag och sånger.

Nu vandrar vi över till kyrkskolans räjong.
Vi lyssnar på barnen! Här är det sång på gång!
Ledda av kantor Landström, och det låter riktigt bra!
Otto Lindblad, till hyllning! Och sången heter: ”Vintern ra…”!

Kanske den hörs till Solstugans mottagning och dispensär?
Lättar upp och livar, om värk och krämpor tär!
Eller glatt sej blandar med sorl och skrämda skrik
Bland barnavårdscentralens ungar, från bygd, så barnarik!

Och nu till sist vi knackar på, i socknens hem för gamla.
Här blandas ålder och vishet, vi oss i vördnad samla!
Här har man kommit till ro, den hårda tiden måhända är glömd.
Ljusa färger i livets väv! En melodi i minnenas kammare gömd.

Tillbaka i nuet! Kavalkaden av minnen har dragit förbi!
Vi står i tyst beundran inför landskapets sceneri!
Hem! Hembygd! En given trygghet under hundratals år!
Och här får vi leva och vandra i fädernas spår!